Idag har jag umgåtts med två av mina närmsta vänner och som vanligt var det underbart. Emil var hemma från Stockholm på ett litet lov och Anna var nyhemkommen lagomt schleten från summerburst. Det slog mig när vi satt här i soffan och tittade på någon halvdålig rulle med Julia Roberts och småskrattade att vad skulle jag göra utan mina vänner i närheten.. Det har alltid varit viktigt, men på något sätt så känns det som att ju äldre man blir desto mer värdesätter man att ha vänner nära. Det behöver kanske inte alltid vara att man kan ses varje dag utan bara få ett telefonsamtal då och då som visar att någon bryr sig. 

Emil har jag känt sen ettan på gymnasiet och det sjuka med honom är att man faktiskt hör mer av honom än av en del som bor här. Vi har nästan på något konstigt sätt blivit tajtare sen han flyttade. Nu behöver man hålla kontakt för att inte tappa varandra, och man lär då känna varandra på ett helt annat plan. Det finns inte nog av stålligheter denna man kan hitta på. Som när vi hade varit ute på krogen i Stockholm och han snodde med sig ett plakat med Anna Maria Corazza Bildt på bussen. Bussen var full, men Emil valde ändå att ta med denna tant hem. Den stod sen i hans lägenhet på 18 kvadrat i ett år ungefär, för att han skulle kunna säga att han åt frukost med denna pigga Corazza varje morgon. 

 

Anna och jag började kyrkans barntimmar ihop när vi var typ fyra år. Sen dess har vi följt varandra, spelat fotboll ihop och isär, gått i samma klass och paralellklass. Det var egentligen först när vi kom i olika klasser på gymnasiet som vi började hänga mycket. Missie och Pissie var vi även kallade då. Det var också vi som startade en lunarstorm ihop och kallade oss för Nudelmarianne. Det största bråket vi har haft någonsin var just den gången som jag berättade för klassen på högstadiet att det faktiskt var vi som låg bakom Nudelmarianne. Anna är inte en vän man slåss med, utan en som alltid går att prata och diskutera saker med. Förmodligen den mest "vuxna" kompisen jag har, men trots detta har man aldrig tråkigt med henne. Hon har alltid nära till skratt och är nästan ALLTID glad! 

 

 

Nellie och jag har verkligen blivit väldigt tajta på kort tid. Vi började egentligen inte umgås förns hon började plugga och slutade på Willys. Hon är den vännen jag spenderar helt klart mest tid med. Hon är person som jag kan berätta allt för och ändå förstår hon på något sätt hur man menar. Vi har tittat 100-tals timmar på one tree hill ihop och ätit massa god utemat. Vi brukar resonera som så att det tar så lång tid att göra mat så vi åker och köper istället! Vi har även haft sjukt kul utekvällar, och jag älskar att vi båda tycker att något med det bästa med krogen är att sitta på en bänk efteråt och kolla på allt folk, och höra vad alla människor säger och gör. Vi är även som ett gift gammalt par som kan bo ihop i fyra veckor och bara vara. Det behöver inte hända så mycket. Bara vi får umgås.. Kommer verkligen bli ett stort tomrum här nu när hon flyttar och tror att jag kommer spendera en hel del tid i Sundsvall i fortsättningen :(